Assange har rätt: Sverige har blivit "feminismens Saudiarabien"

Julian Assange har kallat Sverige för "feminismens Saudiarabien". Efter att ha levt med den svenska feminismen från 70-talet fram till idag är jag benägen att hålla med honom. Den statsfeminism som nu visar sitt fula ansikte i Sverige vill jag inte ens kalla för feminism. Det senaste exemplet är det typiskt svenska förslaget om ett samlagskontrakt.

Ursprungsfeminismen eller den fria feminismen tar alltid parti för de svagare, oberoende av kön, mot makten. Den statsfeminism som nu visar sitt fula ansikte i Sverige vill jag inte ens kalla för feminism.
Inte när enskilda män i vårt land börjat tala om att lägga av med sexlivet av rädsla för att anmälas för våldtäkt. Inte när pappor numera råder sina söner att filma samlaget med mobiltelefonen för att inte åka dit. Inte när utländska medier skriver att den sexuella frigörelsen bombas tillbaka till medeltiden av det svenska rättsväsendet.

Ovanstående slutsatser jag drar efter att ha läst igenom de 207 kommentarer som skrevs efter min artikel på Newsmill med över 14 000 visningar och med rubriken: "Feministerna i Assange-härvan gör våld på feminismen".

Jo, rubriken är sannare än vad den från början tycktes vara! Att vara feminist är inte att hata män, att använda enskilda män som måltavla, att göra män impotenta. Att använda den kvinnliga förförelsen som ett vapen mot enskilda män. Vi urfeminister kämpade för vår sexuella frihet för att njuta, inte för att använda den som maktmedel med statens hjälp.

Att vara feminist är att avslöja och bekämpa de maktstrukturer som förtrycker och håller nere människor. Den sexuella frigörelsen kom tillsammans med kravet på att kvinnor måste kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt beroende av män. Det började så bra under Olof Palmes tid med slopad sambeskattning, föräldraförsäkring med pappaledighet, massiv dagisutbyggnad och fri abort.

Det kunde ha stannat därvid. Men socialdemokraterna i regeringsställning kidnappade feminismen, avväpnade den, döpte om den till jämställdhet och gjorde den till en del av maktapparaten. Ett smart sätt att ta död på den fria feminismen. Jämställdheten upphöjdes till statlig norm och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet. Problemet var bara att den inte var förankrad i "rörelsen." Det är bara att komma ihåg länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg, med nära anknytning till den socialdemokratiska toppen. Göran Lindberg gjorde karriär som jämställdhetsprofet samtidigt som han utnyttjade kvinnor sexuellt.

T o m Göran Persson kallade sig för feminist, en blasfemi eller med ett annat ord - hädelse. Inte för att han är man utan för att han representerade makten. Många av urfeministerna försvann till universiteten och blev elitfeminister och gjorde kampen till vetenskap och intellekt. Könet blev genus och måltavlan var inte längre statsapparaten utan svängde över mot männen som kön och sexuella varelser. Det som nu hänt är att vi fått en "feminismens" nomenklatura som sätter dagordningen även under en borgerlig regering.

Det senaste exemplet är det typiskt svenska förslaget om ett samlagskontrakt troligtvis inspirerat från USA. Ett lagförslag SOU 2010:71, som kommer att innebära att när vi tänder sexuellt på varandra ska vi PRATA med varandra först för att nå consensus, därefter ska båda skriva under ett kontrakt, (det kommer säkert att finnas förtryckt på nätet!) sedan äntligen kan vi älska med varandra. Om lusten fortfarande finns kvar? Har lagstiftaren ingen fantasi? Vad tror hon/han att det ska leda till? Statsfeminismen har gått ett steg för långt när staten går in och penetrerar ända in i sängkammaren!

Ja, Julian Assange begrep inte i vilket land han hamnat i och nu eventuellt ska utlämnas till. Han kallar Sverige för feminismens Saudiarabien. Han var den enda som vågade kalla det för vad det är och jag som urfeminist håller med honom. Trots att jag vet att det är oerhört politiskt inkorrekt att kritisera feminismen i Sverige. Men just bristen på fri och öppen debatt har gjort att vi har hamnat i en så absurd situation att staten t o m vill lagstifta om vårt sköraste och skönaste och göra det till en kriminell handling.

Fotnot: Artikeln är även publicerad på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/01/assange-har-r-tt-sverige-har-blivit-feminismens-saudiarabien

Feministerna i Assange-härvan gör våld på feminismen

Fallet Julian Assange sätter fingret på den svenska statsfeminismen. På 70-talet tog feministerna ansvar för sin sexuella frihet. Dagens feminister har lämnat över ansvaret till staten. Den skriver journalisten Helene Bergman, legendarisk programledare för kvinnoprogrammet Radio Ellen i Sveriges Radio.

Förundersökningsprotokollet om Julian Assanges kvinnoaffärer i Stockholm är chockerande läsning för en urfeminist från 70-talet. Jag som under många år ledde Sveriges Radios legendariska kvinnoprogram Radio Ellen och slogs för kvinnors rättigheter och lika värde genom att i oräkneliga reportage skildra kvinnors verklighet. Jag som levt mitt liv som feminist i heterosexuella förhållanden med mycket lust och sex.

Vi finns faktiskt. Vi som älskar män och våra söner. 
 
Men efter att ha läst förundersökningsprotokollet känner jag ett behov av att varna sönerna för att hoppa i säng med okända svenska kvinnor i Sverige. Herrgud det kan ju sluta i ett våldtäktsmål. Aldrig kunde jag drömma om att en berättigad kamp för jämställdhet skulle slå över i en statsfeminism som fullständigt tappat vett och sans. En statsfeminism som reglerar sexet i sängkammaren. Där målsägaren A kan säga i ett förhör om förhållandet med Assange:

"Jag var ju skitstolt, får världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet". Sedan går hon till polisen.
Det verkar som om kvinnor/feminister i produktiv ålder har slutat ta ansvar för de sexuella förhållanden de ger sig in i. Istället förlitar de sig på rättsväsendet, sjukvården och dagen efterpiller.

På 70-talet slogs vi feminister för vår rätt till lust och sexualitet, inte för att göra männen till gärningsmän utan för att kunna njuta tillsammans med dem. Dessutom lärde vi oss att lita på vår egen självbevarelsedrift och instinkt. Vår egen förmåga att kunna hävda ett nej, att stå på sig. Feminismen går ut på att stärka kvinnors självkänsla inte att göra dem till statens offer.

Låt mig nu sticka ut min feministiska haka och påstå efter att ha läst förundersökningsprotokollet i Assangeaffären att åtminstone de två kvinnor som polisanmält Assange inte har någon kunskap om mäns sexualitet och/eller blev förblindade av Assanges rockstjärnestatus och hjältegloria. När det sedan visade sig att han var en vanlig man i sängen, blev besvikelsen för tung att bära och då kom hämnden in i stället och kvinnorna gick till polisen.

De två kvinnornas lek med elden kommer troligtvis att sluta i ett stort elände, inte minst för dem själva.
Därför borde de ta tillbaka sin anmälan medan tid är. Men i fallet med kvinnan W. är det omöjligt då våldtäkt faller under anmält åtal. Det vill säga den opersonliga statsfeminismen har tagit över och W. får nu stå sitt eget kast.

Fotnot: Denna artikel publicerades först av Newsmill den 11 februari. Den har hittils lästs av 11 900 personer och har just nu 186 kommentarer. Här är direktlänken för dem som vill se kommentarerna:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/11/feministerna-i-assange-h-rvan-g-r-v-ld-p-feminismen